Beware (!!!)
Achtung. Här kommer en sån där inledning på en text som man bara inte vill läsa.
Livet. Vad är det egentligen? You were warned, continue with caution. Man går omkring och gör saker man inte vill. Finns det någon som gör något som man verkligen vill göra, mest hela tiden då alltså? Varenda jävel skulle ju bli polis, brandman eller artist när man blivit stor. När jag blir stor ska jag bli lärare. Vilken dröm, hoppas det dröjer innan jag blir stor, 20 är fan ingen ålder. Nu sitter alltså hälften av mina kompisar på något skitigt vårdhem (och vårdar folk, ska jag lägga till för att undvika missförstånd), de andra cyklar med post eller bygger saker. Själv så har jag alltså som nämnt tagit tag i mitt liv och beslutat att bli lärare. Vart gick det fel? Nog för att all grammatik- och pedagogikundervisning gjort mig till en bättre och mer sofistikerad, bildad varelse, men inte fan är jag glad för det. De som läsar ekonomi undrar vafan de gör här, de som läser engelska undrar vad de ska göra med deras liv och de som läser svenska funderar över om det verkligen är värt att inte hoppa av. Kort sagt så går alla omkring och är olyckliga hela tiden. De som jobbar undrar var de ska göra av alla deras tjänade pengar när man inte har tid att spendera dem. De som inte har något jobb går runt och undrar vad man ska göra av all tid samt hur man ska överleva tills man får jobb. De som är kända är.. ja, kända.. det säger sig självt. ALLA är olyckliga jämt. Det är tur att vi har varandra att beklaga oss över och prata skit om alla olyckliga satar som inte fattar något om livets meningar.
Frågan jag om och om igen ställer mig är om det är värt att leva så här fattigt i fyra fem år bara för att sedan eventuellt få lön. Bara tanken att jag inte kan gå ut med de andra denna helgen heller eftersom svarttaxin plus inträdet skulle kosta en tredjedel av mina besparingar, får mig att vilja göra dietcola+menthos-tricket och lägga munnen intill. Det är ett av de nya mer alternativa sätten att ta livet av sig. Men fan då, varför ska man dränka sig i cola bara för man inte har råd att ha kul och supa? 25:de är man ju kung igen (måste vara det enda bra Uggla någonsin sagt, förutom fyra sekunder). Med de 3500 som blir kvar efter hyran.
SKOR, SUPA, KLÄDER, MÖSSA, SUPA SUPA SUPA, MAT. Och en sväng förbi systemet.
Jag ska genast lämna denna värld. WoW får bli min tillflyktsort, jag ska dräpa en drake eller två innan jag ska återgå till denna värld och plugga satsadverbial med dess lika intressanta vänner.
Livet. Vad är det egentligen? You were warned, continue with caution. Man går omkring och gör saker man inte vill. Finns det någon som gör något som man verkligen vill göra, mest hela tiden då alltså? Varenda jävel skulle ju bli polis, brandman eller artist när man blivit stor. När jag blir stor ska jag bli lärare. Vilken dröm, hoppas det dröjer innan jag blir stor, 20 är fan ingen ålder. Nu sitter alltså hälften av mina kompisar på något skitigt vårdhem (och vårdar folk, ska jag lägga till för att undvika missförstånd), de andra cyklar med post eller bygger saker. Själv så har jag alltså som nämnt tagit tag i mitt liv och beslutat att bli lärare. Vart gick det fel? Nog för att all grammatik- och pedagogikundervisning gjort mig till en bättre och mer sofistikerad, bildad varelse, men inte fan är jag glad för det. De som läsar ekonomi undrar vafan de gör här, de som läser engelska undrar vad de ska göra med deras liv och de som läser svenska funderar över om det verkligen är värt att inte hoppa av. Kort sagt så går alla omkring och är olyckliga hela tiden. De som jobbar undrar var de ska göra av alla deras tjänade pengar när man inte har tid att spendera dem. De som inte har något jobb går runt och undrar vad man ska göra av all tid samt hur man ska överleva tills man får jobb. De som är kända är.. ja, kända.. det säger sig självt. ALLA är olyckliga jämt. Det är tur att vi har varandra att beklaga oss över och prata skit om alla olyckliga satar som inte fattar något om livets meningar.
Frågan jag om och om igen ställer mig är om det är värt att leva så här fattigt i fyra fem år bara för att sedan eventuellt få lön. Bara tanken att jag inte kan gå ut med de andra denna helgen heller eftersom svarttaxin plus inträdet skulle kosta en tredjedel av mina besparingar, får mig att vilja göra dietcola+menthos-tricket och lägga munnen intill. Det är ett av de nya mer alternativa sätten att ta livet av sig. Men fan då, varför ska man dränka sig i cola bara för man inte har råd att ha kul och supa? 25:de är man ju kung igen (måste vara det enda bra Uggla någonsin sagt, förutom fyra sekunder). Med de 3500 som blir kvar efter hyran.
SKOR, SUPA, KLÄDER, MÖSSA, SUPA SUPA SUPA, MAT. Och en sväng förbi systemet.
Jag ska genast lämna denna värld. WoW får bli min tillflyktsort, jag ska dräpa en drake eller två innan jag ska återgå till denna värld och plugga satsadverbial med dess lika intressanta vänner.
posted by NeeS at 14:59
2 Comments:
Det är fan inte alls ett skitigt vårdhem! Jag städar faktiskt varje vecka. Så det så. Jag håller dessutom med dig. Bara sinnesrubbade sexsvultna hormonbehandlade personer väljer att läsa till lärare. Utom du. Du är okey. Resten är däremot...ja...du vet.
ja, måste säga att många av de som utbildar sig till lärare är okey. Däremot är en ganska godtagbar teori att man blir en sinnesrubbad sexsvulten hormonbehandlad person av att arbeta som lärare. Men jag vet inte. Alltså, jag kan tänka mig att det är jävligt rent och oskitigt där när både du, cc, axel och viktor jobbar där.. hahaha.. don´t make me laugh.
Post a Comment
<< Home