The singer in Backstreet Boys

Det var en gång fyra killar. Alla var mellan 20-25 år och bodde i Karlstad. De skulle tillbringa en vecka i metropolen Oslo. Efter en förfest med screwdrivers, där den norskköpta juicen var en knapp tredjedel dyrare än den tyskköpta vodkan, var det dags att undersöka stadens publiv. De fyra pojkarna var lite besvikna. Det berodde inte på själva staden eller deras invånare. Inte heller på att de var fyra pojkar och inga tjejer hittades. De var något besvikna över att alla som de lyckades träffa var svenskar, inga snygga norskor eller ens snygga svenskar. Men inte heller detta var den stora besvikelsen. Nej, den stora besvikelsen var att två öl och en hamburgare gick på 250 spänn, vilket medförde att den efterlängtade fyllan uteblev. Besvikna vandrade de på gatorna och letade efter billig underhållning.

Då kom erbjudandet, som förvisso förmodligen inte var så billigt, och de tröga svenskarna förstod inte förren det var försent vad för någon underhållning detta rörde sig om. När du läst så här långt har du nog en liten gissning på vad den här underhållningen bestod av, men du anar nog även att detta inte är fallet, utan att jag snart kommer att vrida detta så att det inte är så som ni tror att jag menar. Men det kommer jag inte.

En tjej stod ensam på gatan. Mörkhudad och ganska fin. Hon började sjunga när de fyra små pojkarna kom gående. En av pojkarna tyckte att det var ett litet underligt beteende och log åt henne.
- Why are you laughing?
- Uhm.. dunno...
- Hi, my name is Lisa, sa hon med engelsk accent.
- Oh hi, hon sträckte fram sin hand som en död slemmig fisk, och hälsade med den, på ett sätt som fick killarna att undra om det var en hand eller en lös lem som bara stack ut från armen.
- Hey, you guys look like those guys in Backstreet Boys! You look like that singer, sa hon och pekade på den längre och lite mulligare av killarna.
- Oh, thanks.. I think...
- You guys have a hotelroom? Because otherwise that place have cheap rooms...
Nu var det dags för en av killarna att göra entré i den spännande diskussionen.
- Yes, we have a hotel. It is on the voksenås, there uppe, high up in the clouds you could say.
En annan av killarna ansåg sig nu ha något klokt att säga..
- Yeah, we are trying to get there, we gonna take the stringbus you know but we can´t find it.
Killarna tyckte detta var jävligt roligt och kunde inte låta bli att flabba åt det.
- Why are you laughing?? sa hon och killarna började inse vad det var frågan om och stack.

Längre ner på gatan stog en annan mörkhyad tjej.
- Hey guys! Hey! I wanna talk to you!

Killarna insåg snabbt att detta inte var gatan som gällde för två förlovade killar och två som var allmänt upptagna.