Every Picture Tells A Story

Det va bättre förr brukar man säga. Musik producerads med hjälp av instrument, istället för av trummaskiner, som idag. Man vågade andas i storstäder. Det snöade på julafton. Även om jag tänker tillbaka på min egen livstid så va det bättre förr. Kommer ni ihåg när man va liten? Den enkelhet som rådde då. Inte så jävla invecklat som allt är nu när man är "vuxen". Jag menar, att skaffa vänner när man va liten krävde inte speciellt mycket. En av mina bästa vänner i dagsläget har jag pga att han råkade ha samma färg på jackan som jag hade på mig någon dag för 15 år sedan. En annan råkade bara ha samma mellannamn. Och nu är de mina bästa vänner. Inte riktigt som det skulle gå till idag. Nä, då måste man ta-mig-fan vara tvillingsjälar nästintill för att ens våga bjuda hem någon på en bärs. När blev man så reserverad? När kände man att samma färg på jackan inte längre räckte till för att gå fram till någon och fråga om de ville "leka"? Samma sak med tjejer. Fråga "chans" förr i tiden va ju hur bekvämt som helst. Behövde inte ens göra det själv. Bara skicka en kompis och vänta bakom en buske 20 meter längre bort. Och skulle det ta slut med denna tjej man frågat chans på så va det bara att sätta en smällare runt ett kort på henne och låtsas-gråta lite till någon Enya-låt (som dem gör i filmer). Sen två dagar senare va man fit for fight igen. Inte riktigt som idag. Nä, nu krävs det månader med grubblerier och självömnkande. Pinsamma fylle-sms får man heller inte glömma. Bränna alla broar så man till slut inte ens kan hälsa på varandra.

Tacka vet jag när man va liten. Då dagarna spenderades mellan kudd-borgen och lekställningen. Då man kunde klä sig i Levis 501:or och en XXL t-shirt and don't give a fuck. Då man hade olika flickvänner varje vecka. Då årets höjdounkt va julafton. Då man slapp jobba på somrarna. Och då en kola kostade 2 öre...