Pronomen für alle

Har jag börjat formulera alla meningar som frågor? Varför har jag gjort det? Är det lättare att läsa då? Eller är jag rent utav hjärntvättad? Är det möjligen så att det finns en bakomliggande faktor som får mig att göra så här? Kan det vara så att det är så att jag måste göra på detta vis, eftersom jag nu vet att det är mycket lättare att analysera meningen då? Är det så att det är så det är? För i sådana fall får jag väl leva ett väldigt jobbigt och omständigt liv? Dessutom är det väl helt o hållet ett värdelöst sätt att skriva på?
Svar ja.

Det är den ena åkomman jag dragit på sig under senare tiden. Det andra är att jag (subjekt) skaffat mig (relativt pronomen) ett rent sjukligt intresse för att (inledning av bisats) dissekrera (predikativt verb) ord och (sammanbindande konjunktion) meningar. Skitjobbigt. Rent utav fruktansvärt. Det värsta i det fruktansvärda läget är att jag inte ens gör rätt. Jag är inte nervös för tentan på onsdag, inte det minsta. Men jag är redan nervös för omtentan på samma tenta. Så säker är jag på min sak. Jag kommer inte ha en chans i helvete. På onsdag kommer jag att känna mig ungefär precis lika uppgiven som en skadeskjuten igelkott mitt på en trafikerad motorväg under rusningstid med båda frambenen brutna och en fraktur på vänster baklår. Pretty fucked helt enkelt.

Ett annat mindre roligt faktum är att det sexigaste ordet jag kan komma att tänka på just nu är pronomen, av en anledning som jag helst inte vill nämna då ni för all framtid skulle klassa mig precis lika mycket värd, samt med samma öde, som en igelkott med fyra brutna ben på en tungt trafikerad motorväg som förtjänar att bli överkörd fler gånger än hälsonyttigt.

Har du någonsin känt att det inte spelar någon roll att du pluggar, (bisats) eftersom du ändå aldrig kommer att komma upp på rätt nivå? Så känner jag nu, därför känns det alldeles ypperligt att Viktor än en gång vågat sig norrut för att supa med mig. Alice in Videoland kommer på besök så vi tänkte se vem som får hem Toril. Hur som helst blir det ju hem till mig, så det gäller att jag är på tå där. hrm..

Dags för Sebastian att gå ut och springa lite. Ett bra sätt att få huvudet och kroppen rensat. Sen kan man ju hoppas på en fin liten form av pronomen ikväll.