Poor rittle me

Jag sitter i en ställning som vid betraktan förmodligen inger känslan av att jag innehar en total avsaknad av ryggrad. Varför i helvete utsätter jag kroppen för detta? Förmodligen av exakt samma idiotiska anledning som jag nu sitter och utövar våld mot mitt blåmärke som under mystiska omständigheter dykt upp (fråga mig inte hur något kan dyka uppåt, men underligare saker har man ju hört talas om) på armen, ungefär exakt på den punkt där någon skulle ge en ett inte så värst uppmuntrande knogslag efter att man yttrat något tämligen olustigt om personen i frågas syster.

Måhända att du inte håller med mig riktigt där. En krok över näsan är väl att vänta sig anser du kan jag tro.. Mitt svar på detta är fruktansvärt enkelt, i vilken form den enkla anledningen blir fruktansvärd har jag svårt att beskriva, men så är det. Face it. Det beror såklart på vad man yttrar om den omnämndes syster. Personen kanske inte har någon syster eller kanske inte ens tycker om henne. Va fan, han/hon kanske till och med håller med i det yttrade. I alla dessa fall kan ett krossat näsben vara att betrakta som smått övervåld och ett knogslag på axeln framstår som inte mer än helt ofel. Hur jag fått detta blåmärke är dock helt oförståeligt. Var det på fyllan? Har jag slagit någon och fått stryk tillbaka? Har jag gått i sömnen? Har jag tappat något på min egen arm? Är jag scizofren? Har jag haft våldsammare sex än jag är medveten om? Har jag blivit bortförd av aliens som sedan raderade mitt minne efter att de injicerat en blå substans i min arm? Bettade jag så våldsamt på pokerturneringen att jag fick utslag? Är jag inte bara dum i huvudet utan även armen som verkar anse att den innehar alldeles för få blåmärken och ordnar det hela genom att nypa sig själv inifrån? Anledningen till vad ni, förmodar jag, redan glömt är helt okomplicerat bara så att jag har urbota tråkigt.

Boken som innehåller formeln till näst intill hela svenska språkets uppbyggnad och regler ligger uppslagen på bordet. Fältschemana där man bör fylla i meningslösa meningars ordföljd fladdrar runt på undervåningen i takt med genomdraget. Jag skulle gissa på att det är exakt jävligt kallt ute, att dömma på vindpustarna som drar genom mitt lilla rum på toppen av detta block till hus.
Personligen sitter jag på övervåningen. Jag kan inte se hur fältschemana flyger och inte heller hur grammatikbibeln ligger där och sprattlar med bladena sina. Men jag vet, jag vet, att det förmodligen inte alls är som beskrivet. Antagligen ligger inte alls boken där nere, vilket jag borde veta då jag inte brytt mig om att bry mig om den oombrydda boken sedan förra föreläsningen. Och ändå är jag deppig över att jag måste läsa den. Fältschemana förmodar jag ligger tillsammans med boken på whateverplace då jag faktiskt aldrig sett dem. De som använt deras bok, alltså exakt alla (kloka) i klassen, säger till mig att det finns sådana däri. Somebody said that thrust is a really neat and good thing to have, so I better believe them.

Det är i sanning underligt hur fan man håller på. En vecka kvar till tentan. Om jag inte klarar den så får jag fortsätta plugga på skiten. Och sedan göra omtenta mitt bland andra tentor. Det kommer bli ett helvete, och ändå är det inte anledning nog att lägga tid på. Vänner har förklarat för mig att det är en jävla dålig idé att veta att man inte kommer klara det och sedan köra på det. Men det är inte lätt för mig. Feel pity with me, not that I deserve it, or that it matters and not that it change a thing. Efter 12 år i grundskola och gymnasiet har jag hunnit utveckla en väldigt effektiv och nästan helt omedveten (nästan säger jag därför att det är uppenbart att det inte är helt omedvetet då jag faktiskt tänker på det nu) metod som kallas förträngning. Först nu inser jag hur bråttom jag faktiskt har att lära mig all grammatik. Men när jag snart somnar in och gnisslar tänder i några timmar så lovar jag att jag kommer glömt bort allt vad pluggbehov heter. När Mia kommer hem och är trött efter att ha pluggat så kommer jag att småle och med en medgivande suck säga att det är synd om henne och förklara att det är skönt att vara jag som inte har någon föreläsning och ingenting att göra hela dagen. Och så kommer det hålla på. Tills jag är körd. Fucked. Grusad. Knullad. Förlorad. Kuggad. Förnedrad. Kvarlämnad. Idiotförklarad. Ledsen. Och i ett fy satans behov av pluggande.