Thursday, July 27, 2006

My own summer (shove it)

Prolog
För att beskriva hur min sommar varit än så länge så skulle jag bara kunna beskriva mitt jobb. För mitt jobb har varit mitt liv. Jag skulle också lika gärna kunna kopiera Max text rakt över, men det skulle ju inte säga så mycket nytt, så i omväxlingshetens namn tänkte jag helt enkelt beskriva vad som stört mig och gått genom mina tankar nu i sommar genom några små berättelser.

Del 1. Familjen Karré
Det är onsdag eftermiddag hemma i köket hos familjen Karré. Fader Karré förklarar på ett språk jag inte förstår för moder Karré att nu är det dags att samla ihop familjen, dagen för uppdraget har nu kommit. Syskonen Karré gör nu precis som familjen övat in och samlar ihop hela släkten. Fader Karré tar nu ton inför släkten som sitter utspridda i rummet och ser på honom med spända förväntansfulla blickar. Luften är elektrisk.
- Kära släkt. Nu är dagen inne. Det har kommit till min kännedom att coop forum nu, som vi väntat på så länge, har medlemspris på den danska benfria karrén. Ett sus går genom rummet, alla tittar på varandra med glädje i blicken vartefter de vänder ögonen tillbaka till fader Karré .
- Som ni vet måste vi lägga vantarna på ALLA danska benfria Karréerna. Det finns bara ett problem, det är maxköp 2 stycken per hushåll. Därför hoppas jag att planen ligger klar för er alla. Gud vet vad som skulle hända om de kom på oss. Farmor Karré, du köper en stor frys. Faster Karré, du hämtar stålar ur Karrékassaskåpet. Ni andra kommer med mig.

Väl inne i affären utför de deras magi. Ingen märker något. Hur skulle de kunna göra det? Det är en genialisk plan. Först går bror Karré till kassan med två 2 kilos benfria karréer för 29.90 kilot. Han får ta i och anstränga sig till sitt yttersta. Tänk om någon såg hans ansiktuttryck och insåg att han faktiskt inte skulle sätta sig utanför affären och gluffsa i sig 4 kilo dansk karré. Hans ansträngningar gav lön, ingen verkar ha anat något. Han blev lite orolig då han faktiskt knappt orkade bära dem själv, såtillvida han inte använde hakan och båda händerna samt ena knät för att få ut dem på bandet. Kassören köpte dock tricket och tog betalt. Syster Karré kom två halva sekunder senare med två karréer. Vilken tur att kassaarbetare inte är så smarta, tänkte hon med ett klipskt leende. Skulle de vara det och ana vilken konspiration de blev utsatta för skulle de nog slå larm och stänga hela affären och skicka millitären och slänga ut dem ur deras hem. Bror Karré försöker säga något till syster karré, men klok som hon är så låtsas hon att hon inte hört någonting. Bror Karré fattar vinken och försöker istället med sin far, som står och halvgömmer sig bakom en drickakyl och överskådar operationen. Han svarar dock bara med en snabb gest åt honom och förvinner in i skuggorna. Inget ska stoppa min plan. En halvminut senare kommer självaste moder karré. För att vara lite slug så har hon även köpt en grillsås för att dölja det uppenbara i att tre stycken med liknande gener skulle köpa två benfria karréer var. Kassören går på det totalt, därför skickar de även in farbror Karré som inte heller han begår något misstag. Då fader Karré fått ut två danska karréer, som dessutom är benfria, så samlades de utanför kassan och räknade ihop det till 10 kilo benfri karré. De skickar således in moder Karré igen som nu köper fyra benfria karréer som hon mörkar med att använda ett annat medlemskort som hon hittat vid ingången. Kassörer är verkligen dumma i huvudet, de fattar ju ingenting! HAHAHA! Tänker hon bakom ett lurigt leende. De stoltserar nu ut ur butiken med ungefär femton kilo benfria karréer för kanonpriset knappt femhundra spänn. De lastar bilen full och åker i 180 från parkeringen, lämnar lägenheten och flyttar till en avlägsen ort i södra norrland där de lever under nya namn och gluffsar stolt i sig benfria karréer tills de hittar en ny affär att lura skiten ur. Det dem inte vet är att någon sett dem och kommer för att dra in deras Med Mera kort för all framtid! MOHAHAHAH! Im evil... Eller så skiter jag liksom alla andra i det helt och hållet och låter idioterna hålla på och "luras". Folk är verkligen dumma i huvudet.

Del 2. Det var bättre förr.
Greta har varit ute i affären och handlat på sin favoritaffär och ska nu betala. Hon tar trevande fram hennes älskade medlemskort som hon står och viftar med åt alla håll likt en don quijote på droger som försöker slå ner en penna med ett plastkort i det uppenbara syftet att hon inte är riktigt säker på var hon ska göra av det. Hon tittar med en förvånad blick på kassören då han påstår att hon kan dra kortet själv. Blicken hon ger ser ut att säga ungefär följande: ... ?
Hon följer artigt instruktionen och sätter ner kortet uppochner i kortdragaren.
- Du får vända kortet uppochner.
Hon gör så medan hon vänder kortet åt fel håll.
- Fast utan att vända kortet och andra hållet.
Hon vänder kortet uppochner igen.
- Magnetremsan neråt och utåt.
- Kort har väl aldrig haft nån jävla magnetremsa? Utbrister Greta bakom stängda käkar.
- Ok, det svarta strecket som sitter på kortet till synes helt i onödan som ren misslyckad utsmyckning neråt och utåt.
Hon gör som kassören sagt henne och apparaten piper till.
- Gick det?
- Nej, du får dra igen.
- Varför?
- För det gick inte, du drog bara från mitten.
Hon drar igen men så sakta så maskinen piper tre gånger.
- Och så snabbare.
Nu kokar Greta av vrede, drar kortet utav bara helvete så hon samtidigt slår sig själv i magen med blicken ständigt spänt på kassören som sitter där och ler.
- Sådärja! Det var ju inte så svårt. Förvånad kikar hon ner och ser nu att text dykt upp på apparaten.
- Nu då?
- Beror på vad du vill göra.
- Betala.
- Hur då?
- Med ett annat kort.
- Då kan du trycka D.
- Varför då?
- Jadu, vad står det där?
- Hmm.. C=Betala MM D=Annat kort... Och jag vill betala med ett annat kort, varför ska jag då trycka D?
- För att det står annat kort där.
- Jaha! Säger Greta och trycker på C. Vad nu då?
- Nu tryckte du C.
- Nej. D.
- Uppenbarligen inte.. Ok, dra kortet igen då..
- Du får vända kortet uppochner.
Hon gör så medan hon vänder kortet åt fel håll.
- Fast utan att vända kortet och andra hållet.
Hon vänder kortet uppochner igen.
- Magnetremsan neråt och utåt.
- Kort har väl aldrig haft nån jävla magnetremsa? Utbrister Greta bakom stängda käkar.
- Ok, det svarta strecket som sitter på kortet till synes helt i onödan som ren misslyckad utsmyckning neråt och utåt.
Hon gör som kassören sagt henne och apparaten piper till.
- Gick det?
- Nej, du får dra igen.
- Varför?
- För det gick inte, du drog bara från mitten.
Hon drar igen men så sakta så maskinen piper tre gånger.
- Och så snabbare.
Nu kokar Greta av vrede, drar kortet utav bara helvete så hon samtidigt slår sig själv i magen med blicken ständigt spänt på kassören som sitter där och ler.
- Sådärja! Det var ju inte så svårt. Förvånad kikar hon ner och ser nu att text dykt upp på apparaten.
- Nu då?
- Beror på vad du vill göra.
- Betala.
- Hur då?
- Med ett annat kort.
- Då kan du trycka D.
- Varför då?
- Jadu, vad står det där?
- Hmm.. C=Betala MM D=Annat kort... Och jag vill betala med ett annat kort, varför ska jag då trycka D?
- För att det står annat kort där.
- Jaha! Säger Greta och trycker på C. Vad nu då?
- Nu tryckte du C.
- Nej. D.
- Uppenbarligen inte.. Ok, dra kortet igen då..
- Du får vända kortet uppochner.
Hon gör så medan hon vänder kortet åt fel håll.
- Fast utan att vända kortet och andra hållet.
Hon vänder kortet uppochner igen.
- Magnetremsan neråt och utåt.
- Kort har väl aldrig haft nån jävla magnetremsa? Utbrister Greta bakom stängda käkar.
- Ok, det svarta strecket som sitter på kortet till synes helt i onödan som ren misslyckad utsmyckning neråt och utåt.
Hon gör som kassören sagt henne och apparaten piper till.
- Gick det?
- Nej, du får dra igen.
- Varför?
- För det gick inte, du drog bara från mitten.
Hon drar igen men så sakta så maskinen piper tre gånger.
- Och så snabbare.
Nu kokar Greta av vrede, drar kortet utav bara helvete så hon samtidigt slår sig själv i magen med blicken ständigt spänt på kassören som sitter där och ler.
- Sådärja! Det var ju inte så svårt. Förvånad kikar hon ner och ser nu att text dykt upp på apparaten.
- Nu då?
- Beror på vad du vill göra.
- Betala.
- Hur då?
- Med ett annat kort.
- Då kan du trycka D.
- Varför då?
- Jadu, vad står det där?
- Hmm.. C=Betala MM D=Annat kort... Och jag vill betala med ett annat kort, varför ska jag då trycka D?
- För att det står annat kort där.
- Jaha! Säger Greta och trycker på C. Vad nu då?
- Nu tryckte du C.
- Nej. D.
- Uppenbarligen inte.. Ok, dra kortet igen då..

Och detta händer 50% av alla kunder. JAG HATAR MITT LIV.

PS. Jag lyckades elda upp ögonfransarna på höger öga för några dagar sedan. Det sög.

4 Comments:

Blogger Kattis said...

Älskar "Del 2. Det var bättre förr." - historien. :D Har en förmåga att hamna bakom sådana personer i kön... Men värre för dig som jobbar med det antar jag.

20:58  
Blogger max_ax said...

HaHa! Jävligt bra "när-det-är-stopp-i-pallstation-på-linje-29:e"-läsning. Ja, mitt jobb suger med. Men jag behöver inte prata med alla idioter, för här är volymen så hög att man slår frivolter i hörselgångarna (som dock skyddas till viss mån av "sköna" kuddar).

21:49  
Blogger n/x said...

det här är så jävla roligt att jag kommer snacka om det minst en timma nästa gång vi träffas. Och då menar jag inte bloggen.

03:27  
Blogger NeeS said...

ungefär såhär:
"Hej! Det var längesedan! fan, vi har ju inte setts sedan gymnasiet"
*Kram*
"Nej, vad trevligt! röker du förresten?"
"Varför inte?"
"här, jag tänder åt dig"
*WOOOOSH*
"MY EYE MY EYE MY PRECIOUS EYE!!!!!"

ungefär så.

18:19  

Post a Comment

<< Home