Personalfesten
Året är 2003. Det är december. Kallt och jävligt. Exakt ett halvår har förflutit sedan den välbehövliga semestern i juni. Men snart ska man få vara ledig igen. I hela 4 dagar. Endast ett hinder återstår. Den årliga julmiddagen med jobbet.
Eftersom Jonas på linje 19 tyckte att soppan var en lämplig plats att uträtta sina behov i förra året, så har vi föpassats till en av stadens mindre fina krogar. Hela skiftet har redan samlats på parkeringen utanför krogen när jag kommer traskandes i snöyran. Stämningen är hög. Det skämtas och småbråkas. Några är mer påtagligt berusade än andra. Själv har jag i panik tryckt i mig 2 cider innan. Att komma dit nykter är inte ett alternativ. Det skulle bli för påtagligt, för "sorgligt".
Jag möts av jubelrop då jag entrar parkeringen. Det var nämligen inte säkert att jag skulle komma dit.
- Så du kom ändå din fule fan! skanderar Micke.
- Jag trodde du skulle ha din nya klänning, fyller Henke i.
De gamla damerna turas om att nypa mig i rumpan respektive kinden. Jag stormtivs verkligen. En samling fulla pappersarbetare är verkligen mtt cup of tea. Portarna öppnas!
- Låt kärringhelvetena gå in först, man är la gentleman, ropas det bakifrån.
Fördrink serveras. Men Janne hade som tur va redan "tryckt i sig en 75:a" innan. "Spolarvätskan" som serverades var inte hans grej. Jag lämnar Janne med servitrsen som han lovar mig att stöta på, då hon tydligen skulle se riktigt bra ut "på alla fyra i hans säng". Turbo kommer fram till mig. Han jobbar på nedre våningen så vi har inte fått äran att bekanta oss med varandra innan. Det visar sig att han var skild och att rättegångsprocessen om hans barns vårdnad hade gått åt helvete. Kul att han vill dela med sig på detta avslappnande sätt, verkligen. Som tur va hade han Mona på G ikväll. Tur att han inte vände sig om och såg hur hans Mona satt och tokhånglade med gifta tvåbarnspappan Sören.
Två timmar senare.
Birgitta gråter, Pelle och Kent slåss, Tore har blivit utslängd, Hanna visar brösten, Jonte spyr och i ett hörn ligger Danne och mumlar om att alla har konspirerat sig emot honom. Men det är först när Andreas informerar mig om hur mycket han hatade mig i början, men att han nu verkligen älskar mig, som jag bestämmer mig för att gå hem. Lite fullare, lite visare, och med en drös av nya minnen att förtränga.
Eftersom Jonas på linje 19 tyckte att soppan var en lämplig plats att uträtta sina behov i förra året, så har vi föpassats till en av stadens mindre fina krogar. Hela skiftet har redan samlats på parkeringen utanför krogen när jag kommer traskandes i snöyran. Stämningen är hög. Det skämtas och småbråkas. Några är mer påtagligt berusade än andra. Själv har jag i panik tryckt i mig 2 cider innan. Att komma dit nykter är inte ett alternativ. Det skulle bli för påtagligt, för "sorgligt".
Jag möts av jubelrop då jag entrar parkeringen. Det var nämligen inte säkert att jag skulle komma dit.
- Så du kom ändå din fule fan! skanderar Micke.
- Jag trodde du skulle ha din nya klänning, fyller Henke i.
De gamla damerna turas om att nypa mig i rumpan respektive kinden. Jag stormtivs verkligen. En samling fulla pappersarbetare är verkligen mtt cup of tea. Portarna öppnas!
- Låt kärringhelvetena gå in först, man är la gentleman, ropas det bakifrån.
Fördrink serveras. Men Janne hade som tur va redan "tryckt i sig en 75:a" innan. "Spolarvätskan" som serverades var inte hans grej. Jag lämnar Janne med servitrsen som han lovar mig att stöta på, då hon tydligen skulle se riktigt bra ut "på alla fyra i hans säng". Turbo kommer fram till mig. Han jobbar på nedre våningen så vi har inte fått äran att bekanta oss med varandra innan. Det visar sig att han var skild och att rättegångsprocessen om hans barns vårdnad hade gått åt helvete. Kul att han vill dela med sig på detta avslappnande sätt, verkligen. Som tur va hade han Mona på G ikväll. Tur att han inte vände sig om och såg hur hans Mona satt och tokhånglade med gifta tvåbarnspappan Sören.
Två timmar senare.
Birgitta gråter, Pelle och Kent slåss, Tore har blivit utslängd, Hanna visar brösten, Jonte spyr och i ett hörn ligger Danne och mumlar om att alla har konspirerat sig emot honom. Men det är först när Andreas informerar mig om hur mycket han hatade mig i början, men att han nu verkligen älskar mig, som jag bestämmer mig för att gå hem. Lite fullare, lite visare, och med en drös av nya minnen att förtränga.
posted by max_ax at 15:28
1 Comments:
Först är man barn, sen blir man liten grabb, sen blir man tonåring, fjortis, myndig, gift och sedan frånskild och sedan går man tillbaka till fjortis, med skillnaden att man är 40 istället för fjorton.
Post a Comment
<< Home