Det fanns faktiskt en gång i tiden en tid då jag ansåg alkoholen vara djävulens verk, Alcohol is the DEVIL (för att citera en, bland många, gammal medioker Adam Sandler rulle). Nog för att det fortfarande kan vara det, förutom vinet då som tydligen ska vara God himself, men om så är fallet så framstår det nog inte helt fel att hänge sig åt satans brygder ett tag, i goda vänners lag. Då var en tid då jag ansåg att alkohol bara kunde leda till olycka och tidelag. Nu vet jag att det dessutom kan leda till andra situationer. Whatever. Min poäng är följande, förr så kunde man minsann ha kul utan alkohol, hur dumt det än låter. Men nu, när man fått smak för den mörka ölen, den gyllene whiskeyn och den lättdruckna vatten-med-aceton-liknande vodkan, då blir allt annorlunda. En helg utan alkohol framstår genast som en konstig och högst kontroversiell idé.
Helgen närmade sig. Jag hade en knapp månad senare träffat detta gäng och spelat en korpenturnering i fotboll samt spelat massa brädspel och haft jävligt kul, då dracks även en del öl. Nu skulle jag alltså få träffa dem igen, i en träff full av spel och dylikt som kretsade runt ett årsmöte på lördag förmiddag, och såg fram emot detta i massor. Nu var det dock på sådant vis att alkohol var strängerligen förbjudet på denna tillställning. Förmodligen p.g.a. åldern på de på träffen deltagande skulle jag inte alls sent inse.
Första kvällen började bli natt. Jag spelade ett spel som jag inte förstod hur och när det skulle sluta, och det visade sig att det minsann skulle ta sin tid, samt vara lika oklart när det var slut vem och varför den som vann var och hur denna bar sig åt, och av vilken anledning. Efteråt var det poker. Det var nu det började bli jobbigt. Riktigt jobbigt. Första handen gick bra, men någonting kändes väldigt fel. Jag petade in en Etta under läppen och kände mig genast mer på banan (som i racing, inte guleböj). En femtonåring satsa hårt.
Vafan, han kan ju säkert inte spela tänkte jag och gick med. Andra handen, och min första uppfattning om lillkillen var uppenbarligen fel, att dömma på min redan pinsamma stack.
Fan, får ligga lågt så jag inte gör bort mig. Foldade snabbt. Det var helt uppenbart att någonting var helt fel. Jag tog mitt glas med whiskey som alltid står så troget till höger om mig och tog en sipp, varpå jag grimascherade så där som man kan/ska göra efter första sippen whiskey en fredagnatt. Någonting var dock underligt med denna whiskeyn. Det brände inte i halsen, det blev inte varmt i kroppen på mig, och det smakade definitivt inte som det brukar. Mina händer började skaka. Jag ställde försiktigt ifrån mig glaset med vatten som var smått brunfärgat av o´boyen som den tidigare innehållit. Jag började snabbt inse allvaret i situationen. Jag spelade poker utan varken whiskey eller öl en fredagkväll i Stockholms förort.
Abstinensen satte in. Abstinens? Kan inte vara ett bra tecken. Eller är det? Jag förklarade mitt problem för de närvarande men de tog mig inte på allvar.
Vafan är det här? Var har jag hamnat? Jag tittade mig omkring. Massa folk satt med krökta ryggar och spelade mystiska kortspel, någon hade somnat i en onaturlig ställning på en hög av kuddar, men det jag lade märke till var att alla verkade väldigt nöjda med deras nykra situation.
Weird. Tredje handen och jag var ute. Poker utan whiskey... HA! Pinsamt.
Alla som jag träffade förra gången och hade kul med visade sig spela Junta, vilket, visade det sig, sträcker sig över mååånga timmar. Så nu var det jag som låg ibland kuddarna, hur perverst det än kan låta.
ALKOHOL! Förkunnade
någonting högljutt inom mig. Min strupe var torr. Min kropp var kontrollerbar. Men det allra värsta, mitt huvud var klart. Jag insåg att det bara fanns en lösning. Att bli så jävla trött att jag kände mig onykter av det, och på något sätt sarga min kropp. Jag ställde mig bryskt upp. Lade med en sofistikerad benrörelse en kudde på min fot, kickade upp den i luften och slog med kraft iväg den mot en killes oanande nacke. Kuddkriget varade i timmar. Klockan blev fem på morgonen.
Klockan fem dricker riktiga män mjölk säger någon och tar fram tre liter mjölk som jag, desperat som jag var efter drickbart, snabbt hjälpte till att halsa. Jag vet inte om ni sett den där "nya" mjölken på ICA. Klöver nånting. If not, check it out here--->
Klöver mjölk!Min plan verkade ha funkat. Har jag framställt en nykter fylla? Hmm... Strupen var inte torr, min kropp var inte kontrollerbar efter det hårda kuddslaget och huvudet var inte klart efter alla smällar och p.g.a. den sena timmen. Det kan man lätt märka om man begrundar mina filosofiska tankar om denna mjölk som följde.
- Ja, denna mjölk är fanimej precis vad manliga män ska dricka klockan fem på morgonen. Se bara hur jävla manlig den är. Jag pekade menande på fallossymbolen på paketets sida.
-
Hmm... Ja, det förklarar i alla fall den underliga smaken. Undrar hur många tjurar som varit med och framställt den här? Fem förmodligen, om man räknar antalet kukar på den.Killen som just hällt ett stort glas med denna "mjölk" satte händerna för munnen och vätskan sprutade på allt och alla. En tjej klev genast fram och satte barskt i sig en stor mun av blaskan, varpå hon yttrade,
-
Tro mig, så här gott smakar det absolut inte med sådant, if you now what I mean. Jag sa att det gjorde jag. Detta gjorde inte saken bättre och vi blev genast tvungna att sprida budskapet på samtliga 65 paket tjurmjölk i kylskåpet.
Sädesvätska 135mg 200% av RDI
Än så länge verkade det hela fungerat. Full på sömnighet. Nice. Problemet var att det kom en till dag. Så efter ett och ett halvt dygn utan sömn så sov jag bort hela lördagskvällen och missade allt som hade en enda liten gnutta med chans att bli kul.
Reminder= Never don´t use alkohol.
På
söndagen var det OS-final. Så vi letade fram en kvarterskrog i Fruängen som låg tusen mil från centrum. Klockan var två och dräggen var stupfulla och hade ingen aning om att det snart skulle vara hockey. Söndag som söndag liksom. Heliga vilodagen.
Jag tar tre schnapsajj... sexor... yup.. sade en dam i hennes bästa ålder. Äntligen alkohol. Detta var ett ställe där alkoholen helgades och uppskattades, i mängder. Killen vid bordet bredvid spydde över hela bordet i början av andra halvlek, sköljde ner resterna med sin kattpiss-heineken. Damen bakom började gråta när de visade bilder från Sveriges VM-guld på åttitalet.
-
Åh, jaaaa! Guld! Jaaaaa... Jag blir sååå glad.... hurra! SVERIGE!!! GULD!!! ååhhh.. jag börjar snart gråta... Och tro mig, det gjorde hon. En finska satt på andra sidan av oss och i tredje skrek hon åt hennes idoler i finska laget att de alla kunde suga kuk och inte var värda ett piss och att hon hoppades att de alla skulle dö en alldeles för tidig död på något oväntat mesigt sätt. I mitten av allt satt vi. Tre pojkar och en tjej, smuttandes på våra ölar och gnagande på vår entrecoté med pommes och sög i oss bearnaisesåsen.
Av denna långa historia har jag lärt mig en sak. Med eller utan alkohol så blir allt fel ändå. Men med alkohol finns i alla fall möjligheten att du inte minns alla nederlag dagen efter, så det alternativet är nog ändå att föredra.
