Fields of Agony

"It'a a force for peace, not for war"
"We're not simply talking about the price of gas, we're talking about the price of liberty"
"The arsenal of democracy"

Det stora landet i väst, USA. Varje gång jag ser de 3 bokstäverna händer det nåt i mig. Blir lite arg, men även uppgiven. Dem har verkligen fuckat upp allt. Världen är ingen bra plats längre. Hur länge ska denna negativa utveckligen fortsätta? Kommer allt någonsin bli bra igen? Jag tror fan inte det, inte nu, inte längre. Om jag är pessimist? Javisst, som man brukar svara.

* Sen efterkrigstiden har lite över 20 länder bombats av USA. Vietnamkriget grundas liksom Irakkriget på lögner. Man får heller inte glömma alla de sanktioner som ytterliggare en massa länder utsatts för.

* I delsaten Texas går det 4 vapen per invånare. 68 milj vapen - 17 milj invånare. I Sverige har vi ca 2 milj vapen. Det finns 10 gånger fler licenserade vapenaffärer i USA än vad det finns Mc Donald's.

* USA's militärbudget är större än vad världens alla andra länder har tillsammans.

* När man jämför hur många fångar världens länder har brukar man beräkna antal per 100.000 invånare. Räknat på det sättet har Sverige 60 fångar per 100.000 invånare, Danmark 65, Frankrike 90 och Storbritannien 120. Siffran för USA lyder på 645. 1,8 milj totalt. 5,6 milj om man räknar med antalet villkorligt frigivna. En vuxen amerikan av 30.

Och det är detta jävla land som ska styra vår värld? T.o.m. nationalsången är en krigshyllning. "And the rockets' red glare, the bombs bursting in air, Gave proof thro' the night that our flag was still there", för att nämna ett utdrag.

Man kanske skulle föregå med gott exempel? Börja leva nyttigt? Kanske börja redan ikväll? Bäst att jag tar mig en Screwdriver så jag får i mig lite vitaminer. Får avsluta med några sannings ord:

The land of the free, and the home of the brave.

AMEN!

Gilla läget, dumhuvve.

"Jag är en själlös syndare som dricker blod"

Att Max, grabben med choklad, är totalt själalös betvivlar jag inte, no offense mate. Men att han dricker blod förvånade mig faktiskt något. Å andra sidan har han ju på ett högst vackert sett redan beskrivit att det inte är mycket han inte dricker, men blod? Visst, blod blandat med alkohol skulle jag kunna tänka mig att Max kan surpla i sig för rusets skull, men bara blod? Mja.. det blir man väl inte full på?


Många är de sannerligen. Alla de olika livsuppfattningarna man snappat upp under långa, och desto kortare, diskussioner. Personligen har man sina funderingar. Mycket underliga saker händer onekligen hela tiden.

Det som sker varje dag är sannolikt.
Varje dag sker något osannolikt.
Alltså, det är sannolikt att det sker något osannolikt.

Och det gör det sannerligen. Min gamla hund kunde inte gå. Han hade knappt rest sig upp på två dagar och hans ben svulnade mer varje dag. Min oroliga mormor ringde, hon är djupt troende och anser att allt som inte står i bibeln är humbug och borde avskaffas, skjutas eller helt ignoreras. Helt enkelt en fruktansvärd människa i mångas ögon. Hon blev förfärad över vad hon hörde och sa till mig att jag skulle hela honom. Öppen för alla möjligheter som jag är, så gjorde jag som hon bad mig. Samma kväll reste sig hunden, sprang fram till vattenskålen som halvt hade torkat ut eftersom han aldrig orkade resa sig för att dricka. Därpå ropade han på mig från köket att nu jävlarimig var det dags att gå ut. Han flög ner för trappen och sprang nerför gatan för att lukta, och förgöra, någons urin som en viss konkurrerande liten hund avsöndrat på hans gata.

Coincidence? Njae. Gud? Njae. Något vi är för dumma att veta något om? Mest troligt. Det är nämligen så att på jorden vandrar en primitiv och egocentrisk varelse, som i omättbara lustar fortplantar sig utan hämningar och skapar fler lika dumma och vansinniga varelser. Genom regler och andra begränsningar skapade av några av dessa varelser som kallar sig politiker och andra av dessa i många fall maktgalna så kallade människor, försöker de förpassa avkomman av de vuxna in i samma led, med samma värderingar och samma ambitioner. Någon av dessa människor ville bli något speciellt och började prata om Gud och änglar och alla möjliga under(liga saker). Människor som levde några hundra år senare tolkade detta och skrev ner mängder av böcker som visade den "rätta vägen", Dessa skrifter försöker nu vissa människor 2000 år senare leva efter.

Att de är dumma i huvudet hela högen är tveklöst sant. Om du inte håller med eller inte tror på mina ord. Tänk efter för i helvete.

Jag är dum i huvudet.
Du är dum i huvudet.
Alla jag känner är mer eller mindre dumma i huvudet.
Idioter, hela högen.

Bara att gilla läget.

Så, min slutsats, sluta försök att förstå allting. Det är inte meningen och bara meningslöst då vi inte är smarta nog att förstå.

Jag har en osynlig varelse på min toalett. Jag har aldrig sett honom men jävlar vad han väsnas på natten. Ska skälla på han sen.

Min Kompisbok

Var vänlig att fylla i följande fält så uppriktigt du kan.

Namn: Benedictus XVI
Smeknam: Baby B, The Vicious Vatican, Påve-Li-Påven
Ålder: DET ÄR EN SYND ATT FRÅGA EN MAN OM SIN ÅLDER!!!
Hobbys: Förtrycka kvinnor (läs: Babylons Skökor) och förbjuda preventivmedel för dem som mest behöver det, de där aporna i Afrika. Det, och samla på Vancouver Canucks-hockeykort mellan åren 1990-1995.
Detta gör du om 10 år: Försöker nog fortfarande att få ut påve-kronan ur röven. Men är det en dare så är det!
Första gången du va full: Sommaren 1832
Vad lyssnar du på: Korn, Slipknot, SOAD, Hatebreed för att nämna några.
Favoritfilm: Broarna i Madison County. Gråter varje gång.
Detta gör dig till en bra kompis: Jag är en bra lyssnare, då jag är döv. Sen får du brudar med, flockas kring Baby B om man säger så, everything still working downstairs liksom.
Vem är din bästis: Ja den där jäveln Jesus har ju börjat hänga med "dem tuffa" på hans skola, men Kardinal Konstantin är en skön snubbe. Men jag kallar honom för K.K.
Favorit-plagg: Min vita klänning, komplett med min vita huva jag köpte i Texas.
Motto: Ät aldrig mer Viagra än den maximala rekomendationen.

Tack för din medverkan!

Poor rittle me

Jag sitter i en ställning som vid betraktan förmodligen inger känslan av att jag innehar en total avsaknad av ryggrad. Varför i helvete utsätter jag kroppen för detta? Förmodligen av exakt samma idiotiska anledning som jag nu sitter och utövar våld mot mitt blåmärke som under mystiska omständigheter dykt upp (fråga mig inte hur något kan dyka uppåt, men underligare saker har man ju hört talas om) på armen, ungefär exakt på den punkt där någon skulle ge en ett inte så värst uppmuntrande knogslag efter att man yttrat något tämligen olustigt om personen i frågas syster.

Måhända att du inte håller med mig riktigt där. En krok över näsan är väl att vänta sig anser du kan jag tro.. Mitt svar på detta är fruktansvärt enkelt, i vilken form den enkla anledningen blir fruktansvärd har jag svårt att beskriva, men så är det. Face it. Det beror såklart på vad man yttrar om den omnämndes syster. Personen kanske inte har någon syster eller kanske inte ens tycker om henne. Va fan, han/hon kanske till och med håller med i det yttrade. I alla dessa fall kan ett krossat näsben vara att betrakta som smått övervåld och ett knogslag på axeln framstår som inte mer än helt ofel. Hur jag fått detta blåmärke är dock helt oförståeligt. Var det på fyllan? Har jag slagit någon och fått stryk tillbaka? Har jag gått i sömnen? Har jag tappat något på min egen arm? Är jag scizofren? Har jag haft våldsammare sex än jag är medveten om? Har jag blivit bortförd av aliens som sedan raderade mitt minne efter att de injicerat en blå substans i min arm? Bettade jag så våldsamt på pokerturneringen att jag fick utslag? Är jag inte bara dum i huvudet utan även armen som verkar anse att den innehar alldeles för få blåmärken och ordnar det hela genom att nypa sig själv inifrån? Anledningen till vad ni, förmodar jag, redan glömt är helt okomplicerat bara så att jag har urbota tråkigt.

Boken som innehåller formeln till näst intill hela svenska språkets uppbyggnad och regler ligger uppslagen på bordet. Fältschemana där man bör fylla i meningslösa meningars ordföljd fladdrar runt på undervåningen i takt med genomdraget. Jag skulle gissa på att det är exakt jävligt kallt ute, att dömma på vindpustarna som drar genom mitt lilla rum på toppen av detta block till hus.
Personligen sitter jag på övervåningen. Jag kan inte se hur fältschemana flyger och inte heller hur grammatikbibeln ligger där och sprattlar med bladena sina. Men jag vet, jag vet, att det förmodligen inte alls är som beskrivet. Antagligen ligger inte alls boken där nere, vilket jag borde veta då jag inte brytt mig om att bry mig om den oombrydda boken sedan förra föreläsningen. Och ändå är jag deppig över att jag måste läsa den. Fältschemana förmodar jag ligger tillsammans med boken på whateverplace då jag faktiskt aldrig sett dem. De som använt deras bok, alltså exakt alla (kloka) i klassen, säger till mig att det finns sådana däri. Somebody said that thrust is a really neat and good thing to have, so I better believe them.

Det är i sanning underligt hur fan man håller på. En vecka kvar till tentan. Om jag inte klarar den så får jag fortsätta plugga på skiten. Och sedan göra omtenta mitt bland andra tentor. Det kommer bli ett helvete, och ändå är det inte anledning nog att lägga tid på. Vänner har förklarat för mig att det är en jävla dålig idé att veta att man inte kommer klara det och sedan köra på det. Men det är inte lätt för mig. Feel pity with me, not that I deserve it, or that it matters and not that it change a thing. Efter 12 år i grundskola och gymnasiet har jag hunnit utveckla en väldigt effektiv och nästan helt omedveten (nästan säger jag därför att det är uppenbart att det inte är helt omedvetet då jag faktiskt tänker på det nu) metod som kallas förträngning. Först nu inser jag hur bråttom jag faktiskt har att lära mig all grammatik. Men när jag snart somnar in och gnisslar tänder i några timmar så lovar jag att jag kommer glömt bort allt vad pluggbehov heter. När Mia kommer hem och är trött efter att ha pluggat så kommer jag att småle och med en medgivande suck säga att det är synd om henne och förklara att det är skönt att vara jag som inte har någon föreläsning och ingenting att göra hela dagen. Och så kommer det hålla på. Tills jag är körd. Fucked. Grusad. Knullad. Förlorad. Kuggad. Förnedrad. Kvarlämnad. Idiotförklarad. Ledsen. Och i ett fy satans behov av pluggande.

Something special for the holidays

Tänkte citera en film, precis som min kompanjon tidigare har gjort.

Bad Santa

Markus: What do you mean get him out of here?
Black Guy: Take him to the car.
M: In case you havn't notice, I'm a motherfucking dwarf. So unless you got a forklift handy, maybe you should lend a hand.
BG: Oh, special treatment because your handicaped.
M: Special treatment? I'm three foot fucking tall you asshole! It's a matter of physics! Draw me a sketch how to get him to the car.
BG: Bitch! Bitch! Bitch!
M: Sketch it up you fucking moron! Fucking Leonardo Da Vinci!
BG: What did you call me?
M: I called you a fucking homo from the 15th fucking century you dickhead!
BG: I can stick you in my ass small-frie.
M: Oh yeah? You sure it ain't to sore from last night?
BG: You got some lips on you midget.
M: Well this lips where on your wifes pussy last night. Why don't you dust that thing of once in a while? Asshole!

Från oss alla till er alla, önskar vi en riktigt god jul!

Framtidsdrömmar

"Svinga en bägare", "installera en pilsner", "sänka några kalla", "hiva en bärs". Kärt barn har många namn som man säger. Men i dagens samhällen kostar alkoholrelaterade problem staten åtskilliga miljarder varje... Nä, jag kan inte fortsätta. Vem försöker jag lura egentligen? Alla vet vi att alkohol är lösningen på ALLA problem. Stora filosofer som Darwin och Einstein slog redan på sin tid fast att det bästa sättet att bli av med ett problem var att "kraftigt intaga rusdrycken etanolmetaoxidpropan", idag mer känt under namnet "hembränt". Och skulle du fortfarande vara down när du vaknar, ja, repeat it all over again. Innan du vet ordet av det kommer du umgås med din stads innefolk, de som tom har fått äran att sova (!) på torget. Dina nya vänner kommer gå under namn som Lösaktiga Sofia, Mordbrännar-Johan och Vladmir, den feta ryssen. Ni kommer skratta och uppleva de mest otroliga saker tillsammans. Jag vet inte med er, men jag kan inte bärga mig tills den dagen jag också kommer att få vakna i mitt eget urin (utanför) en lyxlägenhet i centrala Karlstad. Och jag kommer vara SÅÅÅÅ lycklig (Ferdinand-style).

Christmas night, again.

Det är julafton, jag sitter som en liten rosenkindad pojke och småskuttar på min stol framför datorn.

Sitter och tittar på mitt saldo på bankens sida och bara väntar på att pengarna ska ramla in. Tänk att kunna köpa mjölk igen, och gott mörkt bröd. Snart kommer de, snart.. Jag får äntligen dricka riktig öl igen. Jag får spela biljard. Jag kan köpa skivor igen. Livet börjar om. Finns det någon bättre dag än julafton? Tur att den kommer tillbaka i slutet av varje månad. Synd bara att den alltid varar lika kort tid. Snart sittar man där med sina knäckebröd och lånar smör av någon ovetande stackare.

Pokerturnering i helgen. Har allvarliga planer på att vinna. Det hade varit ganska schysst. Ladbrokes kommer till ekonomernas bar, vilken jag, om jag anstränger mig till fullo samt skaffar ett par rediga x-ray glasögon, kan se fullt synligt från mitt fönster. 70 pers kan väl inte vara alltför svåra att plocka? En och en, lem för lem.

Inser att jag skriver bara för att jag har så jävla tråkigt. När man inte har något att gå upp till på morgonen känns sömn så överskattat. Då kan man hellre skriva massa blaj på bloggen som ändå inte en jävel kommer läsa, och om ni nu gör det så kommer ni ändå ångra er tids nog. Va fan, det känns till och med roligare att sitta och uppdatera banksidan för att se om pengarna kommit in, än att gå och lägga sig. Det är lite underligt, det känns alltid lättare att gå till sängs när någon väntar på en där. Jag vet inte vad det beror på men sängen ser inte lika inbjudande ut tom. Jag får gå och skaffa någon som vill lägga sig där så jag får en god anledning att joina, ska gå och knacka dörr, någon borde ju känna sig ensam. Risken är väl att alla villiga har hår på bröstet och två bollar för mycket och då har det ganska motsatt effekt än önskad. Eeeewwww va fan.

I like you, you got balls. I like balls. Derka derka muhammed jihad.

Fin rulle det där.

- Hey, nice limo.
- I know, now suck my cock.

Tror det är bäst att sluta skriva nu. Känns som ett ganska värdelöst inlägg. Hoppas du fått ut något av det.

peace.

Herro!

Här är ett sätt att se på världsbilden...

There are three kinds of people. Dicks, pussies and assholes. Pussies think everyone can get along and dicks just wanna fuck all the time without thinking it through. But then you got assholes. And all the assholes want is to shit all over everything. The problem with dicks is: they fuck too much or fuck when it isn't appropriate - and it takes a pussy to show them that. But sometimes, pussies can be so full of shit that they become assholes themselves.. because pussies are only an inch and half away from assholes. So pussies may get mad at dicks once in a while because pussies get fucked by dicks. But dicks also fuck assholes. And if they didn´t fuck the assholes, you know what you´d get? You get your dick and your pussy all covered in shit.

Pre-bed

Jag fick häromkvällen en intressant inblick i somligas problem på kvällarna, när man kommer hem full och ska göra sig redo för sängen, för att sova då, alternativt annat.. nåväl, det hör inte hit. Sova helt enkelt. Not that it matters. Äsch.. säng som säng.. Får nöja mig med att säga sängdax.. resten är upp till läsaren att tolka eller begrunda. Det har ingen större substans i själva grejen, som jag förhoppningsvis kan komma till snart, utan att fortsätta krångla vidare med dessa oväsentligheter. Ok, straight to the point now.

Berättelsen som för mig förtäljdes börjar alltså efter att utekvällen slutar. Hon stapplar upp för de tusen trapporna, det är ett hårt liv att bo penthouse. Tillståndet är tämligen onyktert men hon har tillräcklig koll för att inte somna på soffan i köket, vilket är mer standard än undantag när man bor som vi gör här omkring, på efterfesterna som är nästintill obligatoriska och oftast lika upphetsande som sömnpiller samt med exakt samma effekt. Mest p.g.a. belysningen som består av röda svaga lampor inte stör alls mycket i trötta ögon, tvärt om faktiskt, och härligt ljud av brummande kylskåp. Damn, nu var jag fast igen.. Snurrar runt i dumma oväsentligheter som inte för texten vidare. I will cut to the case soon enough. Have patients with me young friends.

Så, hemma och full helt enkelt, inte jätte men lite, vilket vore underligt om man var båda på en gång. Whatever. Hon går så småningom in på sitt rum. Nu också väldigt trött och har bråttom i säng, av en eller annan anledning. Anyway, går in på toa och inser att det är dags att iträda rollen som den som gör sig redo för att sova (eller vad man nu ska göra). Att göra sig iordning är en tämligen standardiserad syssla som oftast sker efter ett sedan länge invant mönster, först tänderna sedan eventuellt smink osv. Denna tös står nu alltså framför spegeln och funderar. Vad nu? Vad är det som gäller? Vad först? Vad sedan? Andedräkt och tänder. Prioritet ett. Så, en snabb tandborstning. Sen då? Smink, smink ska av. Motoriken i musklerna är, som ni säkert märkt vid otaliga tillfällen, inte alltid hundra. Vatten överallt och en viss tub med diverse rengöringsinnehåll faller skrämmande långt in under toalettstolen.

Det är nu det blir lurigare. Vad är glömt? Nått är fel.. Nog för att jag inte ser hundra, men nått med synen är det ändå.. Linserna! En lins åker ut och tvättas. Vilket öga tog jag nu igen? Höger, ser ganska bra. Vänster, inget vidare alls. Ok, så vad säger det mig. En längre stunds begrundande inleds. Aha! det bättre ögat har formodligen linsen kvar. Undersöker vilket öga som var det bättre igen. Hur var det nu då..? Fort in med fingrarna i höger öga för att inte hinna glömma bort det igen. VITO!! Små jävla linser och av större alkoholintag fumliga fingrar equal with (=) hög katastrofrisk. Höger, ut och tvättas. Vad har jag kvar? Ah, tänderna var det ja. Borstar tänderna en gång till men med en underlig känsla av deja vu.

En annan hade förmodligen gett upp efter blicken i spegeln och gått och somnat i sängen, om man hinner så långt.

Behornat spyende svin

Jag vaknade upp, och jag såg att det var gott.
Jag vaknade upp med en tjej, och jag såg att det var gott.
Klockan var inte så mycket, och jag såg att det var gott.
Jag kände efter, och det var inte så gott.
Jag gick nerför trapporna, det var inte alls gott.
Jag tände ljuset, vilket var rent utav helt jävla fruktansvärt.
Jag hade ett horn i pannan, ja inte fan var det gott.

Jag hade förberett kvällen med ett antal av de billigaste ölen, och något godare än Sofiero, som går att hitta. Planeringen var hundraprocentig, efter denna kvällen skulle alla mina väl sparade, lånade, pengar vara slut. En vecka av ekonomiskt celibat skulle inledas idag. Efter denna lördag skulle jag inte spendera en krona på sju dagar, eftersom jag inte skulle ha några kvar att förbruka. En god plan. Hur det gick till vet jag inte. Men jävlar vad påverkad jag blev. Som tur var var jag i gott sällskap.

Aj satan. Vad fan gjorde jag så för? Jag log åt mina kamrater, de kollade förvånat på mig och skrattade.
- Vafan gör ru?
- Såg du inte det? Jag bankade förtydligande huvudet i bordet ännu en gång. Huvudvärken var omedelbar, men dämpades effektivt av alkoholen. Helt plötsligt var vi tillbaka på högstadiet. Jag slår dig så får jag slå dig. Det var axelslag, knogar och bitchslaps. Efter ett antal utspillda glas insåg vi att detta inte var rekommenderat beteende på ett ställe som det här och lugnade ner oss något. Det föreföll sig dock fortfarande som så att smälla huvudet i bordet när alla minst anade det kändes som en väldigt bra idé för stunden. Vi såg även till att stifta en ny lokal "snapsvisa"..

*Skål* *sup* *släppa huvudet högst dramatiskt i bardisken*

Det var nu som Hardcore Superstars började lira i rockbaren. Det var där som min polare började hångla med min andra polare, som är, för att förtydliga något, en tjej. Det var gott för dem, men inte för mig. Då de var så redlöst onyktra att de praktiskt taget lät mig vara med genom att använda mig som stöd. Ni inser kanske att detta inte var alltför trevligt för mig. Jag fick en snabb känsla för att gå på toaletten, jag visste inte varför men det verkade vara väldigt bråttom. Jag spydde som en gris med ett stort rött horn i pannan. Jag skrattade. Ett behornat spyende svin på herrtoan, inte kvällens drömsituation kanske.

Nåväl, kvällen förflöt lungt och stillsamt. Hardcore spelade liberator och jag sjöng högt tillsammans med tjejen. Vi gick ut i kylan och stormade Amars taxi, kom in som tionde passagerare, och tog sista golvplatsen.

Det var det. Nu är det bara att fasta och plugga i sju dagar och nätter. Sedan är det fest igen. Förhoppningsvis med mindre spya, blåmärken och bestående röda bulor i pannorna.

Effekt på mannen efter långvarigt nyttjande av Nik's Rabarber Lingon

Picture this.

En smal kille med långt hår, spyfull ungefär klockan 20:17 på St. Patricks Day, sittandes i knät på en liggande tjej, helt påklädda tacka gud, vilt guppande och utbrister,

- Jag lovar att jag rider bättre än du! Jag vet exakt vad en kille vill ha!

Thats Max alright.

"Inner City Kid" vs. "Campus Ranger"

Jag var där när den norska (?) horan letade efter sällskap.
Jag var där när Seb fick en mobil som gick att tala i.
Och jag var där när han lärde sig om tonande labiodentala frikativa ljud.

Men jag var även där när saker inte va lika roligt.

Jag var där när Seb halv-fyra på natten, gråtande, ringde mig och berättade om sin ekonomiska kris. Hans disponibla belopp var endast 8 kronor och 64 öre.
Och jag var där, den där morgonen, när Seb försökte förklarade sitt senkommande med en "bruten nyckel". Vem försökte han lura egentligen? Vi som känner han väl vet att han har varit hookad på meskalin ända sedan han såg Fear and Loathing in Las Vegas. Han är en svag pojke, Sebastian, med svåra ekonomiska och drogrelaterade problem. Det är annat än mig det...

Jag är rik, och nu menar jag inte "jag-har-1200-på-banken"-rik, utan "jag-åker-till-St-Tropez-och-festar-med-Paris-Hilton-i-en-pool-med-
Don-Perigon-champagne"-rik. Nästan iaf...
Jag bor i stan. Ta fram en karta på Karlstad och kör en nål rakt ner i mitten på de centarala delarna, där bor jag. En vän sa en gång: "Men du har ju bara en vrå", men fuck you Lillen, this is Cribs-fucking-material. Brudarna står på rad för att besöka min sängkammare slash vardagsrum slash kök slash hall slash toalett. Jag har gardiner i mina fönster istället för ett lakan som vissa andra. Jag vet att jag utåt sett verkar vara den perfekta människan, men även jag har mina brister.

Jag kan inte dricka öl. Hämta en dunk med hembränt och jag sveper den. Whiskey, Vodka, Sambucca, Absint, u name it, i drink it. Men öl, icke. Man kan inte vara en harcore rocker, som mig, och sen sitta och dricka Nik's Rabarber Lingon-cider (min favorit), medan The Pogues spelas i bakgrunden. Att det är 7.0-or är inget försvar. Rockgudarna måste vända sig i sina gravar. But I try, oh Lord I try. Jag har nu i några helger (läs: veckodagar samt helger) gett ölet en ny chans. Ny favorit: Arboga 7.3%, Det gyllene ölet. Ni har säkert sett den i näven på något lokal-fyllo någon gång, då den här finner sin starkaste kundkrets.

Seb däremot, han kan dricka öl. Om han gör det för att få bort meskalin-smaken ur munnen eller inte förtäljer dock inte historien. Men även om jag bor bättre, har mer pengar och är en helt enkelt mer fulländad människa än Seb, så kommer jag alltid att avundas att han med sådan enkelhet kan svepa en Hobgoblin utan att få spykänslor.

Men nästa St. Patricks Day, då ska jag sitta där med Seb, och jävlar vad öl vi ska dricka.

The singer in Backstreet Boys

Det var en gång fyra killar. Alla var mellan 20-25 år och bodde i Karlstad. De skulle tillbringa en vecka i metropolen Oslo. Efter en förfest med screwdrivers, där den norskköpta juicen var en knapp tredjedel dyrare än den tyskköpta vodkan, var det dags att undersöka stadens publiv. De fyra pojkarna var lite besvikna. Det berodde inte på själva staden eller deras invånare. Inte heller på att de var fyra pojkar och inga tjejer hittades. De var något besvikna över att alla som de lyckades träffa var svenskar, inga snygga norskor eller ens snygga svenskar. Men inte heller detta var den stora besvikelsen. Nej, den stora besvikelsen var att två öl och en hamburgare gick på 250 spänn, vilket medförde att den efterlängtade fyllan uteblev. Besvikna vandrade de på gatorna och letade efter billig underhållning.

Då kom erbjudandet, som förvisso förmodligen inte var så billigt, och de tröga svenskarna förstod inte förren det var försent vad för någon underhållning detta rörde sig om. När du läst så här långt har du nog en liten gissning på vad den här underhållningen bestod av, men du anar nog även att detta inte är fallet, utan att jag snart kommer att vrida detta så att det inte är så som ni tror att jag menar. Men det kommer jag inte.

En tjej stod ensam på gatan. Mörkhudad och ganska fin. Hon började sjunga när de fyra små pojkarna kom gående. En av pojkarna tyckte att det var ett litet underligt beteende och log åt henne.
- Why are you laughing?
- Uhm.. dunno...
- Hi, my name is Lisa, sa hon med engelsk accent.
- Oh hi, hon sträckte fram sin hand som en död slemmig fisk, och hälsade med den, på ett sätt som fick killarna att undra om det var en hand eller en lös lem som bara stack ut från armen.
- Hey, you guys look like those guys in Backstreet Boys! You look like that singer, sa hon och pekade på den längre och lite mulligare av killarna.
- Oh, thanks.. I think...
- You guys have a hotelroom? Because otherwise that place have cheap rooms...
Nu var det dags för en av killarna att göra entré i den spännande diskussionen.
- Yes, we have a hotel. It is on the voksenås, there uppe, high up in the clouds you could say.
En annan av killarna ansåg sig nu ha något klokt att säga..
- Yeah, we are trying to get there, we gonna take the stringbus you know but we can´t find it.
Killarna tyckte detta var jävligt roligt och kunde inte låta bli att flabba åt det.
- Why are you laughing?? sa hon och killarna började inse vad det var frågan om och stack.

Längre ner på gatan stog en annan mörkhyad tjej.
- Hey guys! Hey! I wanna talk to you!

Killarna insåg snabbt att detta inte var gatan som gällde för två förlovade killar och två som var allmänt upptagna.

Beware (!!!)

Achtung. Här kommer en sån där inledning på en text som man bara inte vill läsa.

Livet. Vad är det egentligen? You were warned, continue with caution. Man går omkring och gör saker man inte vill. Finns det någon som gör något som man verkligen vill göra, mest hela tiden då alltså? Varenda jävel skulle ju bli polis, brandman eller artist när man blivit stor. När jag blir stor ska jag bli lärare. Vilken dröm, hoppas det dröjer innan jag blir stor, 20 är fan ingen ålder. Nu sitter alltså hälften av mina kompisar på något skitigt vårdhem (och vårdar folk, ska jag lägga till för att undvika missförstånd), de andra cyklar med post eller bygger saker. Själv så har jag alltså som nämnt tagit tag i mitt liv och beslutat att bli lärare. Vart gick det fel? Nog för att all grammatik- och pedagogikundervisning gjort mig till en bättre och mer sofistikerad, bildad varelse, men inte fan är jag glad för det. De som läsar ekonomi undrar vafan de gör här, de som läser engelska undrar vad de ska göra med deras liv och de som läser svenska funderar över om det verkligen är värt att inte hoppa av. Kort sagt så går alla omkring och är olyckliga hela tiden. De som jobbar undrar var de ska göra av alla deras tjänade pengar när man inte har tid att spendera dem. De som inte har något jobb går runt och undrar vad man ska göra av all tid samt hur man ska överleva tills man får jobb. De som är kända är.. ja, kända.. det säger sig självt. ALLA är olyckliga jämt. Det är tur att vi har varandra att beklaga oss över och prata skit om alla olyckliga satar som inte fattar något om livets meningar.

Frågan jag om och om igen ställer mig är om det är värt att leva så här fattigt i fyra fem år bara för att sedan eventuellt få lön. Bara tanken att jag inte kan gå ut med de andra denna helgen heller eftersom svarttaxin plus inträdet skulle kosta en tredjedel av mina besparingar, får mig att vilja göra dietcola+menthos-tricket och lägga munnen intill. Det är ett av de nya mer alternativa sätten att ta livet av sig. Men fan då, varför ska man dränka sig i cola bara för man inte har råd att ha kul och supa? 25:de är man ju kung igen (måste vara det enda bra Uggla någonsin sagt, förutom fyra sekunder). Med de 3500 som blir kvar efter hyran.

SKOR, SUPA, KLÄDER, MÖSSA, SUPA SUPA SUPA, MAT. Och en sväng förbi systemet.

Jag ska genast lämna denna värld. WoW får bli min tillflyktsort, jag ska dräpa en drake eller två innan jag ska återgå till denna värld och plugga satsadverbial med dess lika intressanta vänner.

Sexton jenka

Pengar är bra grejer.
När man har dem.
Jag har inga.
Pengar suger.

Det var en gång en måndag. En helt vanlig måndag. Vilket innebär att bakfyllan just lagt sig och spänningen i korridåren är hög efter helgens intriger. Köket ser ut som kök ser ut efter att de misshandlats i timtal av fulla studenter och deras dricka. Pizzakartongerna och tekopparna efter söndagens soffliggande luktar blommor. Blommor som sedan länge sagt farväl till jordelivet efter ölvattning och legat och blivit jord igen under ett fåtal veckor.

Denna måndagen gjorde man alltså rätt i att gömma sig på rummet. Det var där man fick den riktiga ångesten. Och det var inte för att man gjort bort sig under helgens bravader, vilket man alltid har. Nej, det var därför att man motvilligt råkade kolla in på bankkontot.

Disponibelt belopp: 8.64

Jag trodde jag mådde dåligt innan, nu visste jag, att jag trodde helt fel. Insikten som gjorde det hela något värre, var att det var ett bra tag kvar till pengar. Närmare bestämt 17 dagar. Här följer en liten lista över vad man kan göra med 8.64 kronor.

* Man kan köpa 16 tuggummin, om man skulle hitta de billigaste.

* Man kan gå in till stan, eftersom man inte har råd med bussen.

* Man kan köpa en öl. Den äckligaste och billigaste ölen på marknaden. Silvermedaljören i World Beer Cup, Sofiero. Jag har funderat lite över det där. Silvermedaljör alltså, det innebär en andraplats. Öl är ett ganska brett ämne. Jag skulle gissa att kategorin de var med i var något i stil med; Svenskt jätteljust öl, över 5% och prisklass under 9kr. Där kan jag tänka mig att denna blaskan kom tvåa.

* Man kan köpa en Aftonbladet, och läsa det senaste skvallret. Två sidor om dagen så man har något att göra tills den heliga dagen den 25:de.

Besviken och besegrad var det dags att stressa iväg till Universitetet. Jag hade fem minuter på mig. Det är ganska lungt. Efter tio minuters slit och ryckande gick nyckeln av i låset. Jag lämnade cykeln i en fin liten hög av cyklar jag snabbt arrangerade med min fot.

-V1 K1 K2 K3

Livet är besynnerligt underligt vissa dagar. Till exempel de, ständigt återkommande, dagar då man underhåller sina förmiddagar med universitetsstudier, bestående av svensk grammatik. Det låter kul, men tro det eller ej, det är det långt ifrån. Långt är för övrigt en finial trekonsonantsekvens. Vilket är förbannat bra att veta, så minns mina visdomsord. Vart skulle världen vara om vi inte visste att vi kunde kalla fonemet /v/ för ett tonande labiodentalt frikativt ljud. Jag känner mig så full av visdom och känner att jag äntligen är något mer än bara människa som alla andra.

Tack Karlstads Universitet.