Explicit Lyrics

"Let's get it started in here" sjöng Black Eyed Peas på sin hit-skiva Elephunk. Dessa ord genljöd upprepade gånger i mitt huvud när jag ensam satt och kontemplerade över uppslag till min kommande vituella dagboksnotering. MEN! Black Eyed Peas sjöng INTE att de ville "get it started". Och framförallt inte att de ville starta upp en sedan länge icke aktiv virtuell dagbok, eller av en lekman även kallad "blogg". Black Eyed Peas sjöng "Let's get retarded in here". Att uppmana sina gemene man till sinnessvaghet kan givetvis te sig en aning säreget. MEN! Tänk på det. Smaka på det. Är förståndshandikapp det tjugoförsta århundradets kommande modetrend?

Aspergers syndrom. Oh va trevlig! Oh! Att ha begränsad förmåga till ömsesidig social interaktion kan vara till stor fördel då man vill odla myten om sig själv som en rotlös poet i det übermoderna samhället.

Schizofreni. Oh va trevligt! Oh! Föreställ er att ha varaktiga defekter i perceptionen eller verklighetsuppfattningen. Oh va trevligt! Oh! Gravt desorganiserat tänkande, vanföreställningar och hallucinationer är inget annat än trevliga bonusar. Bortförklarningar når en helt ny dimension: "Det var inte jag som åt upp kakorna mamma, det var mitt splittrade psyke som har ställt till det igen."

Cerebral pares. Oh va trevligt! Oh! En organisk nervsjukdom som ger rubbningar i rörelseförmågan kan vara det perfekta botmedlet för att aldrig förlora i arga leken igen! Obesegrad!

ADHD. Oh va tevligt! Oh! Hur farligt kan det vara att ha en neuropsykiatrisk störning som utmärks av bristande uppmärksamhet och hyperaktivitet? Alla njuter väl av att avregagera sig emallanåt? Festens kung! Han som aldrig har tråkigt! Grabben hela dan! Oh va trevligt! Oh!

Jag avslutar med att citera en av vår tids stora profeter som var diagnostiserad med just ADHD, nämligen Mahatma Ghandhi:

"Be the change that you want to see in the world."

Nu kör vi igen! Eller?

Tänkte ruska liv i denna textkommunikationsapparat. Japp, fortfarande hjärntvättad av diverse universitetskurser. Hursomhelst, tänkte skriva en låååång blogg om min lördagsafton, men det hinner jag inte nu. Därför postar jag bara en av de skönaste låttexter jag känner till. Nick Cave vet hur man skriver om mördarpoesi.


I live in a town called millhaven
And its small and its mean and its cold
But if you come around just as the sun goes down
You can watch the whole thing turn to gold
Its around about then that I used to go a-roaming
Singing la la la la la la la lie
All gods children they all gotta die

My name is loretta but I prefer lottie
Im closing in on my fifteenth year
And if you think you have seen a pair of eyes more green
Then you sure didnt see them around here
My hair is yellow and Im always a-combing
La la la la la la la lie
Mama often told me we all got to die

You must have heard about the curse of millhaven
How last christmas bill blakes little boy didnt come home
They found him next week in one mile creek
His head bashed in and his pockets full of stones
Well, just imagine all the wailing and moaning
La la la la la la la lie
Even little billy blakes boy, he had to die

Then professor Orye from millhaven high
Found nailed to his door his prize-winning terrier
Then next day the old fool brought little biko to school
And we all had to watch as he buried her
His eulogy to biko had all the tears a-flowing
La la la la la la la lie
Even gods little creatures, they have to die

Our little town fell into a state of shock
A lot of people were saying things that made little sense
Then the next thing you know the head of handyman Joe
Was found in the fountain of the mayors residence
Foul play can really get a small town going
La la la la la la la lie
Even gods children all have to die

Then, in a cruel twist of fate, old mrs Colgate
Was stabbed but the job was not complete
The last thing she said before the cops pronounced her dead
Was, my killer is loretta and she lives across the street!
Twenty cops burst through my door without even phoning
La la la la la la la lie
The young ones, the old ones, they all gotta die

Yes, it is i, Lottie. The curse of millhaven
Ive struck horror in the heart of this town
Like my eyes aint green and my hair aint yellow
Its more like the other way around
I gotta pretty little mouth underneath all the foaming
La la la la la la la lie
Sooner or later we all gotta die

Since I was no bigger than a weavil theyve been saying i was evil
That if bad was a boot that Id fit it
That Im a wicked young lady, but Ive been trying hard lately
O fuck it! Im a monster! I admit it!
It makes me so mad my blood really starts a-going
La la la la la la la lie
Mama always told me that we all gotta die

Yeah, I drowned the blakey kid, stabbed mrs. colgate, i admit
Did the handyman with his circular saw in his garden shed
But I never crucified little biko, that was two junior high school psychos
Stinky bohoon and his friend with the pumpkin-sized head
Ill sing to the lot, now you got me going
La la la la la la la lie
All gods children have all gotta die

There were all the others, all our sisters and brothers
You assumed were accidents, best forgotten
Recall the children who broke through the ice on lake Tahoo?
Everyone assumed the warning signs had followed them to the bottom
Well, theyre underneath the house where I do quite a bit of stowing
La la la la la la la lie
Even twenty little children, they had to die

And the fire of 91 that razed the bella vista slum
There was the biggest shit-fight this countrys ever seen
Insurance companies ruined, land lords getting sued
All cause of wee girl with a can of gasoline
Those flames really roared when the wind started blowing
La la la la la la la lie
Rich man, poor man, all got to die

Well I confessed to all these crimes and they put me on trial
I was laughing when they took me away
Off to the asylum in an old black mariah
It aint home, but you know, its better than jail
It aint such bad old place to have a home in
La la la la la la la lie
All gods children they all gotta die

Now I got shrinks that will not rest with their endless Rorschach tests
I keep telling them theyre out to get me
They ask me if I feel remorse and I answer, why of course!
There is so much more I could have done if theyd let me!
So its rorschach and prozac and everything is groovy
La la la la la la la lie
All gods children they all have to die
La la la la la la la lie
Im happy as a lark and everything is fine
La la la la la la la lie
Yeah, everything is groovy and everything is fine
La la la la la la la lie
All gods children they gotta die

Words by Nick Cave - Curse of Millhaven

My own summer (shove it)

Prolog
För att beskriva hur min sommar varit än så länge så skulle jag bara kunna beskriva mitt jobb. För mitt jobb har varit mitt liv. Jag skulle också lika gärna kunna kopiera Max text rakt över, men det skulle ju inte säga så mycket nytt, så i omväxlingshetens namn tänkte jag helt enkelt beskriva vad som stört mig och gått genom mina tankar nu i sommar genom några små berättelser.

Del 1. Familjen Karré
Det är onsdag eftermiddag hemma i köket hos familjen Karré. Fader Karré förklarar på ett språk jag inte förstår för moder Karré att nu är det dags att samla ihop familjen, dagen för uppdraget har nu kommit. Syskonen Karré gör nu precis som familjen övat in och samlar ihop hela släkten. Fader Karré tar nu ton inför släkten som sitter utspridda i rummet och ser på honom med spända förväntansfulla blickar. Luften är elektrisk.
- Kära släkt. Nu är dagen inne. Det har kommit till min kännedom att coop forum nu, som vi väntat på så länge, har medlemspris på den danska benfria karrén. Ett sus går genom rummet, alla tittar på varandra med glädje i blicken vartefter de vänder ögonen tillbaka till fader Karré .
- Som ni vet måste vi lägga vantarna på ALLA danska benfria Karréerna. Det finns bara ett problem, det är maxköp 2 stycken per hushåll. Därför hoppas jag att planen ligger klar för er alla. Gud vet vad som skulle hända om de kom på oss. Farmor Karré, du köper en stor frys. Faster Karré, du hämtar stålar ur Karrékassaskåpet. Ni andra kommer med mig.

Väl inne i affären utför de deras magi. Ingen märker något. Hur skulle de kunna göra det? Det är en genialisk plan. Först går bror Karré till kassan med två 2 kilos benfria karréer för 29.90 kilot. Han får ta i och anstränga sig till sitt yttersta. Tänk om någon såg hans ansiktuttryck och insåg att han faktiskt inte skulle sätta sig utanför affären och gluffsa i sig 4 kilo dansk karré. Hans ansträngningar gav lön, ingen verkar ha anat något. Han blev lite orolig då han faktiskt knappt orkade bära dem själv, såtillvida han inte använde hakan och båda händerna samt ena knät för att få ut dem på bandet. Kassören köpte dock tricket och tog betalt. Syster Karré kom två halva sekunder senare med två karréer. Vilken tur att kassaarbetare inte är så smarta, tänkte hon med ett klipskt leende. Skulle de vara det och ana vilken konspiration de blev utsatta för skulle de nog slå larm och stänga hela affären och skicka millitären och slänga ut dem ur deras hem. Bror Karré försöker säga något till syster karré, men klok som hon är så låtsas hon att hon inte hört någonting. Bror Karré fattar vinken och försöker istället med sin far, som står och halvgömmer sig bakom en drickakyl och överskådar operationen. Han svarar dock bara med en snabb gest åt honom och förvinner in i skuggorna. Inget ska stoppa min plan. En halvminut senare kommer självaste moder karré. För att vara lite slug så har hon även köpt en grillsås för att dölja det uppenbara i att tre stycken med liknande gener skulle köpa två benfria karréer var. Kassören går på det totalt, därför skickar de även in farbror Karré som inte heller han begår något misstag. Då fader Karré fått ut två danska karréer, som dessutom är benfria, så samlades de utanför kassan och räknade ihop det till 10 kilo benfri karré. De skickar således in moder Karré igen som nu köper fyra benfria karréer som hon mörkar med att använda ett annat medlemskort som hon hittat vid ingången. Kassörer är verkligen dumma i huvudet, de fattar ju ingenting! HAHAHA! Tänker hon bakom ett lurigt leende. De stoltserar nu ut ur butiken med ungefär femton kilo benfria karréer för kanonpriset knappt femhundra spänn. De lastar bilen full och åker i 180 från parkeringen, lämnar lägenheten och flyttar till en avlägsen ort i södra norrland där de lever under nya namn och gluffsar stolt i sig benfria karréer tills de hittar en ny affär att lura skiten ur. Det dem inte vet är att någon sett dem och kommer för att dra in deras Med Mera kort för all framtid! MOHAHAHAH! Im evil... Eller så skiter jag liksom alla andra i det helt och hållet och låter idioterna hålla på och "luras". Folk är verkligen dumma i huvudet.

Del 2. Det var bättre förr.
Greta har varit ute i affären och handlat på sin favoritaffär och ska nu betala. Hon tar trevande fram hennes älskade medlemskort som hon står och viftar med åt alla håll likt en don quijote på droger som försöker slå ner en penna med ett plastkort i det uppenbara syftet att hon inte är riktigt säker på var hon ska göra av det. Hon tittar med en förvånad blick på kassören då han påstår att hon kan dra kortet själv. Blicken hon ger ser ut att säga ungefär följande: ... ?
Hon följer artigt instruktionen och sätter ner kortet uppochner i kortdragaren.
- Du får vända kortet uppochner.
Hon gör så medan hon vänder kortet åt fel håll.
- Fast utan att vända kortet och andra hållet.
Hon vänder kortet uppochner igen.
- Magnetremsan neråt och utåt.
- Kort har väl aldrig haft nån jävla magnetremsa? Utbrister Greta bakom stängda käkar.
- Ok, det svarta strecket som sitter på kortet till synes helt i onödan som ren misslyckad utsmyckning neråt och utåt.
Hon gör som kassören sagt henne och apparaten piper till.
- Gick det?
- Nej, du får dra igen.
- Varför?
- För det gick inte, du drog bara från mitten.
Hon drar igen men så sakta så maskinen piper tre gånger.
- Och så snabbare.
Nu kokar Greta av vrede, drar kortet utav bara helvete så hon samtidigt slår sig själv i magen med blicken ständigt spänt på kassören som sitter där och ler.
- Sådärja! Det var ju inte så svårt. Förvånad kikar hon ner och ser nu att text dykt upp på apparaten.
- Nu då?
- Beror på vad du vill göra.
- Betala.
- Hur då?
- Med ett annat kort.
- Då kan du trycka D.
- Varför då?
- Jadu, vad står det där?
- Hmm.. C=Betala MM D=Annat kort... Och jag vill betala med ett annat kort, varför ska jag då trycka D?
- För att det står annat kort där.
- Jaha! Säger Greta och trycker på C. Vad nu då?
- Nu tryckte du C.
- Nej. D.
- Uppenbarligen inte.. Ok, dra kortet igen då..
- Du får vända kortet uppochner.
Hon gör så medan hon vänder kortet åt fel håll.
- Fast utan att vända kortet och andra hållet.
Hon vänder kortet uppochner igen.
- Magnetremsan neråt och utåt.
- Kort har väl aldrig haft nån jävla magnetremsa? Utbrister Greta bakom stängda käkar.
- Ok, det svarta strecket som sitter på kortet till synes helt i onödan som ren misslyckad utsmyckning neråt och utåt.
Hon gör som kassören sagt henne och apparaten piper till.
- Gick det?
- Nej, du får dra igen.
- Varför?
- För det gick inte, du drog bara från mitten.
Hon drar igen men så sakta så maskinen piper tre gånger.
- Och så snabbare.
Nu kokar Greta av vrede, drar kortet utav bara helvete så hon samtidigt slår sig själv i magen med blicken ständigt spänt på kassören som sitter där och ler.
- Sådärja! Det var ju inte så svårt. Förvånad kikar hon ner och ser nu att text dykt upp på apparaten.
- Nu då?
- Beror på vad du vill göra.
- Betala.
- Hur då?
- Med ett annat kort.
- Då kan du trycka D.
- Varför då?
- Jadu, vad står det där?
- Hmm.. C=Betala MM D=Annat kort... Och jag vill betala med ett annat kort, varför ska jag då trycka D?
- För att det står annat kort där.
- Jaha! Säger Greta och trycker på C. Vad nu då?
- Nu tryckte du C.
- Nej. D.
- Uppenbarligen inte.. Ok, dra kortet igen då..
- Du får vända kortet uppochner.
Hon gör så medan hon vänder kortet åt fel håll.
- Fast utan att vända kortet och andra hållet.
Hon vänder kortet uppochner igen.
- Magnetremsan neråt och utåt.
- Kort har väl aldrig haft nån jävla magnetremsa? Utbrister Greta bakom stängda käkar.
- Ok, det svarta strecket som sitter på kortet till synes helt i onödan som ren misslyckad utsmyckning neråt och utåt.
Hon gör som kassören sagt henne och apparaten piper till.
- Gick det?
- Nej, du får dra igen.
- Varför?
- För det gick inte, du drog bara från mitten.
Hon drar igen men så sakta så maskinen piper tre gånger.
- Och så snabbare.
Nu kokar Greta av vrede, drar kortet utav bara helvete så hon samtidigt slår sig själv i magen med blicken ständigt spänt på kassören som sitter där och ler.
- Sådärja! Det var ju inte så svårt. Förvånad kikar hon ner och ser nu att text dykt upp på apparaten.
- Nu då?
- Beror på vad du vill göra.
- Betala.
- Hur då?
- Med ett annat kort.
- Då kan du trycka D.
- Varför då?
- Jadu, vad står det där?
- Hmm.. C=Betala MM D=Annat kort... Och jag vill betala med ett annat kort, varför ska jag då trycka D?
- För att det står annat kort där.
- Jaha! Säger Greta och trycker på C. Vad nu då?
- Nu tryckte du C.
- Nej. D.
- Uppenbarligen inte.. Ok, dra kortet igen då..

Och detta händer 50% av alla kunder. JAG HATAR MITT LIV.

PS. Jag lyckades elda upp ögonfransarna på höger öga för några dagar sedan. Det sög.

Intercity 32150, Örebro - Töreboda

Sena jävla tågfan! Kom då, det är varmt! Va fan skulle jag ha svart på mig, IDIOT! Oh, nu, äntligen. Helvete vad folk då. Flytta! Ser du inte att jag har tre väskor?! Inte en, inte två, utan TRE! Tre för helvete! Kärring! Vad glor du på, Chalmers-idiot?! Du vet att det är femtielva grader celsius ute va? Kanske kan ha på sig nåt annat än kår-dräkt då? Men den är ju SÅÅÅ jävla snygg. Fjant! Va fan är det som luktar?! Oh, svett-tant, DEODORANT! VARMT! Sluta pip med telefonen för fan, jag läser. Strindberg suger! Vill läsa porr! Porr I tell you! Reportage om tre dvärgar som har analsex med ett par 70-åriga tvilligar. Dra upp byxorna lite till va! HALSEN SYNS! Gubb-fan! Jacka nu? Idiot! Och du då, banta för fan! Och raka benen när du ändå håller på! Va nu då?! Vakna, ditt huvud vidrör snart min axel. Och det är ju inte dirket så att jag vill det. Äckel! Sluta skrik, ung-jävlel! Raka mustachen, kärring! Bara för du är 65 betyder inte det att man kan se ut hur fan som helst. Men sluta skrik då ung-jävlel! Och du, ditt pubertala jävla helvete som inte slutar stirra under din svarta lugg. Gå och karva dig i armen och gör alla en tjänst. Behöver sprit! Snälla, går det andas högre?! Hörde jag rätt? Är vi framme nu? Töreboda here I come!

Vart fan är pappa med bilen?!

Pain in the ass

Världen retas med en på många olika sätt. Ibland är allting bra. Solen skiner, kroppen är hel och alla är glada. Men ändå finns den där jävla känslan där om att nånting inte är som det ska. Man testar olika saker för att bli kvitt den tryckande känslan, men oavsett vilket medel man använder så kommer känslan tillbaka. Blir man av med känslan, som man inte riktigt kan sätta fingret på men som finns där lik förbannat, bara för en stund, då dyker något annat upp. Blir man någongång bortskämd med att allt känns bra, då funkar inte kroppen istället. Detta är min poäng. Med vädret som gick från solhetta till regnrusk kom den melankoliska tryckande känslan tillbaka. Om den har med mina föräldrars aldrig sinande problem hemma som jag ständigt påminns av eller om den har att göra med problem som jag har här men inte vill erkänna vet jag inte. Men hursomhelst så kommer den krypande igen.

Detta var för en vecka sedan, och det vankades fest. Första ölen slank ner redan vid fyra och jag började känna mig tillfreds. Egentligen var ju allting bra nu. Åtminstone utåt. Några öl och timmar senare var jag riktigt full och glad. Allt var bra igen, ja, allt. Johan och Nils, i ett försök att vara sociala med sig själva och lyssna på musik precis när festen var på startlinjen, går in på mitt rum. Och det dröjer inte länge förren festen är på mitt rum. Om det beror på mina vänner hemifråns otroliga utstrålning och tilldragelse som fick alla att gå in på mitt rum, som de säkert båda vill hävda, eller om det beror på att mitt rum är centrumet av universum och alla dras dit vet jag inte. Men mitt nystädade rum blev jävligt sketet och är det fortfarande. Fyfan, jag hade för första gången våtlagt golvet dagen innan, och nu ser det värre ut än innan. Intorkad öl, fotavtryck, torkade snusar och gömda halvfulla ölburkar som man hittar då och då. Tack. Om jag bara orkar städa en gång till. Men jag har en princip som är lite högre aktad av mig själv än de andra, och det är att jag städar inte mer än en gång i månaden, och även det är ofta. Inte nog med att rummet är sargat, jag lyckades nämligen väldigt bra med att sarga mig själv också. Här följer en liten redovisning av hur jag behandlat min kropp den senaste tiden.

- De här trapporna är fan livsfarliga. Man KAN inte gå nerför dem när man är full.
- Nähä, vad dumt, för jag tänkte gå ner nu, jaja, då får jag väl ta mig ner på något annat sätt. När jag sagt detta hängde jag mig, mycket smidigt, ut från min övervåning. Släppte taget och tog tag med händerna på övervåningens golv istället, detta för att fallet skulle minska med någon meter. Jag har flera gånger hoppat härifrån förr, men aldrig har jag sett lampan som hänger vid midjan på mig flyga så vilt fram och tillbaka. Suspicious. Då släppte jag. Dagen efteråt, då jag hittade mina blodiga kalsonger i duschen och lade märke till att hallgarderobens handtag såg underligt böjt ut, upptäckte jag såret med blödningen på rumpan. Nu är, en vecka senare, vänstra skinkan en stor blå blödning. Vilket medför att jag igår fick stå upp på bion i två och en halv timma, varierat med att halvligga på ena skinkan i stolen, vilket i sin tur ledde till att halva bilden täcktes av ett stort hår.

Senare på kvällen insåg jag att jag hade en ugnhandske på mig. När jag upptäckte att Johan kom gående med den andra konstaterade jag att detta MÅSTE innebära att vi ska slåss. När vi var klara påstod någon att det rann blod ur munnen på mig. Nu, en vecka senare, kan jag inte dricka vatten utan att grimasera och våndas. Varje tand på högra sidan av överkäken har givit mig ett djupt avtryck i överläppen. Som tur var hade jag en snus på andra sidan, så bara halva munnen är drabbad.

Som om detta inte var nog så lyckades jag någon dag efteråt placera ett popcornflarn i något ficka under och vid sidan av tungan, vilket medför att jag inte kan svälja eller röra tungan utan att få ont.

Så, min poäng är tvådelad. För det första så kräver jag att alla tycker synd om mig utan gränser. För det andra så menar jag att om du någon gång lyckas må bra inom dig, så lyckas världen se till att du minsann mår dåligt fysiskt istället (Ja, jag beskyller världen, inte min fylla).

Londoners burning

Dags att leka en lek. Denna lek heter gissa engelsmannen. Här kommer frågan.

Vem är britten bland dessa tre?

Rätt svar: Du hade rätt.

Vad vill jag då ha fram av detta? Jo, det första man lägger märke till när man kommer till England, är hur fula alla är. Men det är faktiskt inte nog med att de är fula, tyvärr. De klär sig så fruktansvärt motbjudande också. Jag har febrilt sökt nätet för att hitta någon som kan bekräfta min övertygelse, att engelsmännen är de sämst klädda folket i världen. Jag tror dock, att vår käre Tim Westwood är ett levande bevis för att det påståendet är sant. Ni har säkert inte missat att se på Pimp My Ride UK på MTV. Där har vi alltså Englands svar på xzibit. Men jag kan ju erkänna att han har en ganska frän klocka. Ja, herrejävlar. Det som är värre, är att den här killen är populär i England, och som det verkar, en av de bättre klädda. Det var en hemsk upplevelse att beskåda alla dessa fula människor. Åker man till en huvudstad i något närliggande land, så räknar man kallt med att det ska finnas snygga tjejer där. Vilket fatalt misstag! På planet hem kunde jag räkna antalet sevärda tjejer från helgen på min vänstra hand. Tragik var ordet. Väl i Göteborg fick jag nästan problem med gåendet p.g.a. alla snygga människor.

Helt opartiskt så räknade jag mig till den näst bäst klädda i hela jävla London, och jag är inte känd för att alltid vara grymt snyggt klädd. Det allmänt accepterade påståendet borde ju vara till min enorma fördel i England, men jävlar, det fanns ju bara en som var värd att stöta på, och hon var fanimig inte brittisk. Jag önskar att jag tagit kort på några exempel, då deras kläder var så fruktansvärt illa valda. Det var kläder i samma stuk som tröjor jag kunde tänka mig att ha på mig på mellan-högstadiet, fast fulare med äckliga färgblandningar. Visst, de kan ha ett annat mode i England, men helvete, då har de flesta missuppfattat något väsentligt.

Jag minns att jag en gång sneglade på en brittisk film där en kille skulle åka till USA för att sätta på massa tjejer. Minns inte fortsättningen men om det fungerade så är det inte längre en romantisk komedi, snarare science fiction. Jag hade en annan teori om att engelsmän måste vara de som förlorar deras oskuld senast av alla jordens folk. Men den är mer tveksam då jag just läste om en tolvåring som skulle föda barn där, och det verkade ganska uppskattat och normalt. Den 24-åriga mamman var glad att hon skulle bli mormor. Haha, ja jävlar. Nej, sanningen är nog snarare att, då alla är så jävla fula, så blir de likgiltiga till varandras utseende och ligger med alla hela tiden. Vad stoppar dem liksom? I Sverige hålls ju siffran nere då man vill träffa någon man tycker om till utseendet. Den känslan måste ju vara helt borta i England, alla kan ligga med alla, för ingen är mindre äcklig än den andra. Den deprimerande känslan av att inte ha någon trevlig att se på gör att de tidigare börjar knulla för att kväva sorgen. Alkohol, som är ett annat medel för detta, har engelsmännen sedan länge blivit halvt immuna mot. Eller i alla fall nyttjat tills den för dem är som vatten ur kranen.

Diamonds And Guns

"Upp och ner, ner och upp, nånting, nånting, som en tupp"

Jävla bra låt det där. Fullkomligt älskade den som liten. Sprang jämt omkring på dagisgolvet och vrålade som en tok när refrängen kom. Max, liten blond kille.
Ändå minns jag inte vart den kommer ifrån, Astrid Lindgren? Metallica? Hmm...
Undra om den går att tanka på DC? Kanske tom med finns nån Dj Aligator Winter-Party-Remix? Jävla bra låt är det iaf. Jag kom tänka på den när jag satt och gungade i söndags. Jag brukade nämligen gungade som fan när jag va liten. Max, liten blond kille. Jag och Oskar, vi gungade JÄMT. Och visst sjöng vi på denna låt ibland (hur bögigt det än kan låta). Gungan går ju just upp och ner, ner och upp. Vi brukade även låtsas att det bodde små ninjor i gungställningen. Mina i vänstra pelaren, Oskars i högra. Dem va givetvis likvärdigt duktiga på karatens utsökta konster. Det ända som skiljde dem åt vad hur deras flickvänner såg ut. Jag gillade andra tjejer än dem som Oskar gillade. Så är det än idag. Idag, Max, jaa, hur fan är jag egentligen? Inte liten och blond iaf. Med liten menar jag liten till sättet. Inte är jag det? Kan ta rätt stor plats ibland. Ibland för stor. Tror jag. Det är bra med sommaren. Då spelar ingen roll hur stor plats man än tar så tar alltid stekaren med sin sänkta BMW 323 större plats. Då kan man bara få vara en figur i bakgrunden som önskar stekaren döden i nästa kurva han tar. Inte för att få ta över hans plats, men bara för att hans självgoda jävla flin ska suddas ut för alltid. Du kör en BMW killen! Dem kostar 3000! Du har ingen jävla turbo, och du varvar sannerligen inte rött, så ta bort den där helvetans dumpventilen! Pss! Pss! Blir tokig! Där har vi det kanske. Max, lite bitter, halvblond kille. Med stor kuk...